Ibland går önskan in.

Första gången jag såg A, var på mammaträffen. Tyckte först att de flesta var lite konstiga men en av tjejerna verkade så himla mysig, lite flummig. Jag tänkte direkt, henne skulle jag jättegärna vilja bli kompis med! Några månader senare så hängde vi, våra små tjejer blev kompisar och så blev även vi.

För 2 år sen sa vi, gu vad trevligt om vi kunde få bli mammalediga tillsammans igen.. Och samma dag som jag plussade ringde jag A för att berätta, hon berättar att hon också hade plussat! Vi stod några dagar senare i en park och hoppades att våra små frö i kroppen skulle bli ett barn! Vi fick barn med 3 veckors mellanrum.

Detta år hade inte varit så mysigt om jag inte hade haft henne. Vi har hörts i stort sett varje dag. Ofta flera ggr/dag. Det känns lite som om hon och jag har barn ihop. Förstår ni? Vi delar allt. Hon säger alltid de rätta sakerna om man är ledsen, om ens pappa fått cancer typ och  man orkar egentligen inte prata men då ringer hon ändå. Eller om man känner sig ensam fast man inte är ensam. Skickar blommor när man kräks så mkt så att man ligger på sjukhus. Omtänksam och alla vill bli hennes vän.

Hon kommer ofta sent, hon är alltid glad fast kan verkligen bita ifrån om hon tycker något är fel. Hon är disträ men på ett roligt sätt. Hon får mig att se på saker på ett annat sätt. Vi diskuterar intressanta ämnen, vi diskuterar ointressanta ämnen, relationer allt från palestina till kikärtsgryta. Vi fikar mkt, hon har fått mig att dricka kaffe.Vi är stammisar på Park Cafe. Vi har roligt ihop men kan också ha tråkigt ihop.. alltså bara hänga och glo på tv och inte alls snacka.

Men hon har också fått mig att inte vilja flytta ifrån Stockholm, jag skulle nog inte klara mig utan henne.Och om jag skulle flytta skulle jag sakna henne så det skulle göra ont. Nu ska jag börja jobba och det känns så jobbigt att inte kunna få min dagliga dos. A. Hur ska det gå?

Puss A

Tack för detta fantastiska år!