Vemod!

På väg till dagis för första ggr..Så liten hon var.

Lovisas sista vecka på Minnemalen. Känns så sjukt vemodigt. Hon är så glad varje dag när jag hämtar henne och så trygg där. Känns som vi lurar henne. Allt för våran skull. För att vi inte vill städa på hennes dagis. Nu ångar jag mig. Jag kan städa hela livet för hennes skulle så länge hon är trygg. Fan också. Jag har redan bölat när jag sa adjö till favvofröken, kommer definitivt böla i morgon.