Jesus vilken pipa!

Mitt barn har någon form av trots i sig. Ganska mkt om jag ska vara ärlig. I dag skrek hon exakt i 50 min från att hon vakna och till att hon gick ut genom dörren. Gick o gick, Hampus bar ut henne. Hon vill endast ha på sig klänningar o strumpbyxor. Detta är ju inte helt praktiskt på dagis när de är ute så mkt. Och sen har hon inte så många heller för den delen. Men ungen blir helt tokig. Hon vaknade i natt. No shit! Kl 4. och ville redan då ha klänning. Men hon kan ju inte få som hon vill jämt. Så länge vi är hemma, ok då kan hon ha klänning, på helgen eller om hon är sjuk. Men inte varje dag på dagis. Men då slutade det med att hon skrek, GALL skrek i exakt 50 min som det tog för oss att få på henne kläderna, få på henne overallen. Sparkade och dunkade benen i golvet..Frukost var det bara att skita i. Hon slängde glaset i marken. Vad gör man? Känns kul att snart ha 2 skrikiga barn. Mitt tålamod är inte så stort. Blir lika arg jag och fattar inte hur man ska handskas med dessa trotsiga barn?
Någon av erfarenhet? Ge gärna råd. Henrik? Du har också ett stort tålamod va? Är det normalt att vara så arg och så galen redan vid 2.5 års ålder?

När jag läser texten så känner jag ju igen mig själv. Jag skrek också en del när jag var liten och dunkade i golvet med fötterna. Sen när hon blir större tror jag Lovisa kommer slänga i dörrarna en del. Det gjorde jag..

Här var hon så liten o söt. Hon var väldigt lugn som bebis.. Undrar hur lillasyster, bror kommer att bli. Förmodligen jättejobbig som bebis och lugn sen. Men Lovisa e fortfarande söt men stor. Hur jobbiga de än är och hur mkt man än vill slänga ut dem genom dörren så älskar man ju dom så mkt så att det gör ont.