Sentimental

Min tjej står nu själv. Nu går hon snart. Ifrån mig... Jag e så jäkla sentimental och grinar varje kväll.Vad är det med mig? Vi ska inte skiljas, vi ska leva ihop för alltid jag och min tjej! Men efter att ha läst När livet stannar med Malin Sävstam så plockar jag upp Lovisa och bär henne in i vårt sovrum och håller om henne extra hårt. En fruktansvärd historia.( Handlar om tzunamin, en kvinna som förlorade sin man och 2 barn) Jag grät från sida ett till sista sidan. Började läsa den i går kväll. Läste i en timme sen var jag helt slut och idag läste jag ut den. Jävla skit, varför måste man dö???
Tror jag bearbetar en massa inför mitt kommande jobb. Hur ska jag klara att möta människor i sorg? Hur ska jag klara av att möta små barn vars mor precis dött? Jag tänker vara ödmjuk och lyssna. Tror att jag inte behöver säga så mkt bara finnas där. Bara krama om och lyssna. Det är jag bra på. Måste lita på mig själv.

Nu tillbaks till Lovisa som jag tror fått vattkopper. Eller så är det myggbett? Hon har fått flera utslag i ansikte och benen, händerna. Röda och ser ut som en liten finne inuti Jag träffade Linn igår. Hennes dotter Molly hade vattkopper för 1 mån sen och hon tyckte att det såg ut som det.. Men det har inte kommit några kopper ännu så jag vet inte.

Jag har lugna dagar. Myser här hemma. Leker i Lovisas rum. Charlotte var här i måndags. Maria var här idag på lunch. Gick sen till Norrmälar strand på middag med Sara. E så glad att jag har alla mina nära vänner här uppe!! Nu planerar jag och Linn att Tomas (hennes man) och Hampus ska bli kompisar så vi kan hänga allihop.. Så pojkarna ska gå på babysim tillsammans har vi bestämt! Våra döttrar är ju små fiskar!

Puss och hej från en emotionell Anna